Välkommen till mig.
Ibland håller jag meditationscirklar ute i naturen eller i trädgården. Kika in under fliken "Aktuellt" För att se om det är något som är planerat.
När jag började meditera var jag 32 år. Så det har blivit en hel del "resor" för mig. Den första resan jag fick uppleva var alldeles i början av min karriär. En mycket kär vän till mig hade gått bort under en operation hon var tvungen att göra. Hennes hjärta var inte starkt nog att orka så hon vaknade aldrig mer. Dagen innan operationen var jag på besök hos henne. Vi kramades och jag lovade
att komma till henne efter operationen. Kom inte för tidigt bara för jag sover väl av narkosen.
Jag är precis på väg in till uppvakningen när en personal möter upp mig, frågar vem jag ska besöka och sedan ber hon mig att kliva in i ett litet rum. Jag förstod
direkt vad som hade hänt. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev helt tom inombords. Jag hade lovat att jag skulle komma till henne så jag gick in där hon låg. Så otroligt fridfull hon var i ansiktet. Jag sa till henne att vad gör du??? Varför var jag inte förberedd på detta, du som alltid har skrattat och kramat om mig när jag kommer till dig. Det var med mycket tunga steg jag gick hemåt. Det går inte I ord att beskriva sorgen man får I hjärtat när en älskad person rycks bort från oss.
Dagarna gick sin gilla gång. När jag då lägger mig ner för att meditera 3 dagar senare så hade jag naturligtvis mina tankar hos min kära vän, därför sände jag extra tankar om henne och undrade om hon hade det bra nu och hittat hem till ljuset. (Vill tillägga att jag vid denna tidpunkt inte hade hunnit få mediala gåvor dvs. Få kontakt med andevärlden). Jag hamnar snabbt I den underbara harmonin som jag alltid gör. Helt ovetande om att det var nu som ögonblicket var inne. Jag skulle få göra min första utomkroppsliga resa. Där jag då ligger så känner jag hur det gungar till i min mage (du vet som när man åker karusell). Jag far iväg i en ljus tunnel. Allting var ljust och behagligt sedan landar jag med fötterna mjukt där jag då står har jag framför mig ett avlångt bord med många som satt runt det. Jag stod vid kortsidan av bordet närmast mig sitter min kära vän som dött sedan var det mina kära anhöriga som satt alldeles stilla. Dom log så varmt till mig, själv såg jag väl ut som en fågelholk, fattade ingenting. Kommunikationen var liksom telepatisk jag kände vad dom sa och dom kände vad jag ville. Jag fick svar på min fundering. Min älskade vän hade hittat HEM!